EMBRACE ME FOREVER

Den här dagen startade rätt bra, go sömn och höga expectations för dagen efter som det var dagen jag längtat till i månader. I förväg hade jag planerat att göra en massa saker idag för att komma ihåg denna dag som speciell. Som vanligt, har jag alltid för höga förväntingar och dager går skit. Just don't get it. Varför ska ja alltid må skit när jag vill verkligen må bra, när jag kämpar att komma över det jobbiga jag vart med om? Jag vet inte om det är fel på mig som gör att jag inte känner att jag passar in någonstans? Det är inte lätt att sätta på masken längre, de är inte lika lätt att dölja sina känslor när man verkligen kan känna dem, hårt.

 

I admit it, jag grät i bussen lite smått. 1. För att jag såg ett gammalt par hålla ihand, hjälpa varann genom snön och sedan luta mot varann i sisterna. 2. För att jag vet att det inte kommer hända under mina tonårsår, så som jag vill. Riktig tonårsromans. Fuck it, är trött på kärlek. "Aah men du är bara 16, fortfarande liten". Listen honey, jag har vart med om mycket skit med killar, tillräckligt mycket med att fatta att de inte kommer funka. Klarar mig bäst som singel och kan flörta lite. Så den delen är over!

 

Iallafall, jag mår bättre nu, på kvällen. Det var rätt av mig att komma ifrån de stelna folket från Tranemo och träffa jordnära vänner med iallafall lite humor i Borås. Fuck, det gjorde allt. Bibi, Dlin, Fanny, Josefine och Doncha, om ni ser detta, jag älskar er! Även om vi inte träffats på en månad, alltså, ingenting förändrades. Tur det, för här borta förändras folket på under ett bar sekunder. Jag har fan insett vilka som är vänner och inte. Och om nån av mina enemies läser detta: SCREW YOU.